Idag är det exakt ett år sedan min morfar gick bort. Ett helt år har passerat och jag minns den dagen som om det var igår.
Jag gråter inte, känner bara en stor saknad och smärta över brösten. Men innerst inne vet jag att det var det bästa som kunde hända honom. Han var så sjuk på slutet och det tog bara stryk på oss allihopa att stå där maktlösa.

Igår hade jag det verkligen hur mysigt som helst med Mathilda & Emma. Två underbara tjejer som får mig att må så jävla bra. Vet inte hur men på senaste tiden har dem blivit en större del av mitt liv och det känns verkligen som om jag hittat två guldklimpar till vänner.
Vi satt och snackade hela kvällen, drack lite vin och käkade lite god mat!
Emma gick hem tidigt och jag och Mathilda drog ut på en kvällspromenad innan vi gosade ner oss i min goa säng!
Även om livet ibland är skit och man tycks gå igenom en mörk jävla tunnel så kan ibland livet ha sina ljusa stunder. Gårdagen var jävligt ljus!