I tisdags dansade jag järnet på pride nightclub, idag har jag gjort min första röntgen någonsin och hoppar även på kryckor.

Kryckor som jag inte gillar speciellt mycket för att jag känner mig så jävla handikappad.

Tar mig fan en halv minut att ta mig ut i köket eller in på toaletten.

Får alltså se till att ha soffbordet full med mat och dricka lite så att jag slipper förflytta mig.

Är ni förvirrade? Ska vi ta det ifrån början  ?

Kände redan igår att jag hade lite ont i utsidan på knät. Men tänkte inte mer på det. På kvällen blev det lite värre och jag började halta. Men jag tänkte inte mer på det utan smörjde bara in mig med voltaren innan jag skulle sova..

Somnade . Vaknade sedan vid 4 av att jag hade världes värk i knät.

"Okej, nu tar vi det lilla lugna här va, jag får gå in till badrummet och hämta en tablett" tänker jag.

Men jag kom fan inte ur sängen. Så jag halv sov fram till morgonen då mamma kom upp.

Så bestämde vi att jag fick åka in och kolla det.

Så jag, mamma & pappa åkte iväg. (hela famijen, haha) Behövde ju någon att luta mig mot.

Rafade åt mig en rullstol där som jag sedan satt i.

Lärkaren vi träffade skickade iväg mig på en röntgen som var jäkligt smärtsam.

De skulle ha alla möjliga vinklar och vred och vände på mig. :(

Jag kved av smärta men bet ihop, ville bara att det skulle vara över...

Röntgen bilderna visade inte speciellt mycket, det var svullet så det var svårt att se.

Men troligtvis har en meniskeln i knät kommit i kläm och sedan svullnat upp. Har fått en rimiss till en ortoped. De kallar på mig inom 3 veckor. Nu har jag fått ett par kryckor och ska käka 3 tabletter om dan mot smärtan.

Går smärtan över innan jag fått tiden ska jag avboka den, annars får ortopeden göra en mer utförlig kontroll på vad som är fel.

Nu ska jag förflytta mig till toa, önska mig lycka till..

En stor puss till alla som bryr er, ringer, smsar och säger att jag ska krya på mig.. Ni är underbara!