Kapitel 1.

Kapitel 1

 

Han tittade ut genom fönstret. Löven hade för länge sedan lämnat trädet och låg i små högar i det fuktiga gräset. Det hade regnat även denna natt. Kvart över tre hade han hört smattrandet mot rutan, och tjugo i fem hade smattrandet smått börjat avta. Även fast det hade gått flera timmar sedan det där smattrandet hade gräset ännu inte torkat. Hade det varit sommar hade gräset för länge sedan varit krus torrt, tänkte han. Han drog upp fötterna så han satt i fosterställning. Den vita fåtöljen han satt i hade han dragit fram till balkongdörren för flera veckor sedan. Han gillade att sitta där. Det var bra utsikt över vägen, nära till frisk luft och så långt bort ifrån verkligheten han kunde komma. Han försökte räkna ut när han duschade senast men insåg snart att det inte var någon ide, han visste ju inte ens vilken dag det var. Han borde i alla fall byta tröja. Den vita färgen hade sedan länge avtagit och kvar fanns bara en tröja full av fläckar. Man kunde genom bara att granska hans tröja konstatera att det han levde på var pizza och alkohol. Han stank verkligen En del av honom var vansinnig över den han hade blivit, medan den andra delen sa till honom att han skulle straffas på alla sätt.



”David gubben, jag vet att det är jobbigt just nu. Jag vet precis hur det känns. Men det blir bättre. Jag lovar!” brukade han mamma säga när hon kom för att lämna lite mat i hans kyl. Men vad fan visste hon? Det tryckte enormt över bröstet.
Bättre? Bullshit! Han tog upp en cigarett ur sina allt för smutsiga jogging byxor. Han konstaterade ännu en gång att han luktade för jävligt och tog ett djupt halsbloss. Röken som kom ur munnen formades i små rökringar. Han fimpade rakt ner på parkettgolvet utan att bry sig. Fan vad det tryckte på brösten, men det gjorde inte så mycket. Det var hans egna fel att han satt där med skäggstubb, smutsiga jogging byxor och fimpade rakt ner på parkett golvet. Det var han som hade tagit livet av en helt oskyldig människa, ingen annan.


Han böjde sig ner för att nå vodka flaskan. Det ska kännas. Han höll cigaretten i höger handen samtidigt som han skruvade upp flaskans kork med vänster handen. Alkoholen brände i strupen redan vid fösta klunken. Vid andra klunken missade han munnen och vodkan rann ner, nerför hakan och landade i en ny fläck på tröjan. Han svor för sig själv, torkade av hakan med baksidan av handen innan han tog ännu en klunk.
”Fy fan vilken hemsk människa jag är!”, sa han högt. Kanske önskade han att någon skulle höra honom, men vem fan skulle höra honom? Han var så ensam man någonsin kunde bli.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback